vavra.se

Historia

Gården finns omnämnd i 1715 års taxeringslängd för Bohuslän som Wäfran Mellangård 3/4 mantal och ägdes av en man vid namn Hindrick. Namnet Wäfran kommer kanske av nuvarande Vävra-bäckens, krokiga, vävande sträckning genom gården.

I slutet av 1700-talet beboddes gården av Anna Larsdotter (1745-1808, från Kroken i Lycke (Tjuvkil) och maken, skepparen Nils Toresson (1749-1807), från 9 års ålder uppvuxen på Rörholmen i Lycke (född på Stora Askerön i Norum). De gifte sig 1773 i Lycke där de först bodde på Nolgården åtminstone till 1774 då de får sitt andra barn Torkel Nilsson. De dör båda på Vävra Mellangård 63 resp. 57 år gamla. En gissning är att förste sonen Torkel ärvde och tog över gården 1807.

I protokoll för laga skifte Wäfra By 1833-34 utskiftas inte gården utan få ligga kvar på sin ursprungliga plats i byn: Olof Jonsson i Mellangården får bo qvar och erhåller Långjorden midt för dess hus, dessutom Sölyckan, Gatlyckan och beteshagen sammanhängande med Inägoskiftet. Förutom Olof finns vid denna tid en annan mellangårdsbonde Bern Johansson som får halva nuvarande gården (möjligen släktingar). Marken återförs alltså senare, någon gång därefter men före 1858.

1858 uppfördes nuvarande mangårdsbyggnad av Anders Olsson nämnd i tal och skrift som ”Lilleherrn” (näst störst efter riktige herrn på säteriet). Gården var typisk för Bohuslän, med kringbyggd lagård. Kanske av den något större slaget. Det tidigare huset, vars läge kan utläsas ur gårdsplanens stenlägging, låg inne i den U-formade lagården. Man hade alltså bara fri sikt åt öster innefrån huset. Bygget kostade troligen på för i samband med detta avknoppas två mindre gårdar.

Det nya huset uppfördes dikt an öster om det gamla huset.  Således kom det ut ur kringbyggnaden så att huset blev fritt från krinbyggnaden på tre sidor. Det galma huset revs sannolkt så snart det nya stod färdigt. Huset är timrat, inklusive innerväggar, på en stenmurad grund över metern tjock Timret forslades med häst från Ucklum till den avskogade kusten. Man byggde ovanligt nog källare under hela huset med stensatta golv, vedeldad bakugn samt vedeldat bykkar. På första våningen fanns tre kakelugnar varav en  finns kvar. På andra våningen var rummen på gavlarna inredda och sannolikt bebodda av tjänstefolk eller hyresgäster. Utrymmet på mitten var spannmålsmagasin. Den kringbyggda lagården  bestod av en lada närmast huset på södra sidan, därefter fähuset med korna. Mellan berget och fähuset låg en stensatt damm, där vattnet hämtades med hinkar. Direkt efter vinkeln mot väster fanns ett valv (port från gårdsplan ut mot väster) föjt av stallet och därefter hönshuset i hörnet mot nordväst. Intill hönshuset fanns dasset. Därefter följde logen mot norr och tröskverket som drevs av en höstvandring på gårdsplan (stenen med hål i mitten vittnar om var stolpen stod). Där fanns också kvarnen och ett spannmålsmagasin. fristående ned mot bäcken fanns vedboden med tillbyggt magasin för bönor. På andra sidan bäcken fanns en smedja. Senare var det också här man sänkte mjöken i källan för att kyla den inför leverans. På utmarken uppfördes ett mjölkningshus som finns kvar. Ett torp i granmossen som hört till gården finns också bevarat.

1912 köptes gården av Johan och Maria från Tjörn efter Anders Olssons bortgång.
   
 1918 såldes gården igen och köptes av farfar Hilde Niklasson. Som de flesta gårdar på den tiden fanns kor, hästar, grisar,  får, höns och kalkoner. En viktig produkt var potatis, för mycket potatis, tyckte min farbror Holger som fick hjälpa till. 

Pappa Ingemar Niklasson tog över i unga år. Han moderniserade gården och satsade på nötkött, ägg och kalkoner, vid sidan om lantbrevbäring. Med tiden tog en stor halvblodsavel vid. Aveln rönte framgångar med bra placeringar på riksutställningar och export till USA och Tyskland.

Martin, som är född på gården, och Ros-Mari tog över 2007. Jag minns alla de gamla ekonmibyggnaderna utom fähuset som revs när jag föddes för att ge plats åt den nya lagården. Idag finns bara huset, den stenlagda gårdsplanen, mjölkningshuset och det tillbyggda spannmålsmagasinet kvar. Nya byggnader och verksamheter har tagit vid. 


Webbdesign av Mediaverket